2010-06-07

livet är orättvist, visst. det visste vi redan. förfärligt orättvist och det finns inget att göra åt saken. att mista en person som man håller kär är något man inte kan förklara, den smärtan. men att mista sitt barn eller sin förälder - det lär vara något av det värsta. men saker och ting blir som dom blir och vi står där maktlösa, det enda vi kan göra är att minnas det goda. det som alltid kommer ligga varmt om hjärtat.

hon har fått ro nu. hon slipper ha ont.
för den starka lilla kvinnan som alltid
kommer finnas kvar i våra hjärtan.
för Lise-Lott

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar