Dag 06 – Ett ögonblick
Självfallet så har man tusentals ögonblick som man minns. Jag själv har svårt att minnas saker. Jag önskar att jag hade bättre minne från tider som varit, men på något vis så har jag lätt att glömma. Svårt också tycker jag det är att välja just ett ögonblick. Jag tror att de hemska ögonblicken sätter sig lite mer än de goda. I vilket fall hos mig.

Det hemska, som spelas upp om och om igen - som en hemsk mardröm. Det ögonblicket som jag aldrig kommer kunna ändra på. Som gör att jag får hjärtklappningar varje gång jag hör min mamma skratta eller gråta högt. För det var precis vad hon gjorde, hennes panik skrik den dagen. Den dagen som telefonen ringde för att berätta att han var borta. Han var försvunnen. Han var död. Min lillebror och en av mina käraste var död. Jag fattade inget, jag sprang ner för att sedan sätta mig på soffan när orden ekade i köket "vadå han har druknat?!" "johnny har druknat!!"

Jag fattar fortfarande inget, han bara försvann. Han kom aldrig hem igen. Vi skulle ha åkt dit, dom där dagarna på sommarlovet. Vi skulla också ha varit där, men vi åkte aldrig. Jag önskar att du vore här. Det är inte rättvist, du skulla också ha fått varit här. Det räcker inte med 14 år, det räcker inte. 6 år har gått och jag förstår fortfarande inte varför. hur kan något sånt hemskt hända någon man älskar?
du fattas oss.