tänk om alla människor hade modet att våga vara sig själv när dom som mest behöver det. kanske är jag inte rätt person att säga det, men jag anser mig själv som att vara den jag faktiskt är. oftast, förutom när gammalt tar mig tillbaka till den jag var. dendär osäkra tjejen som aldrig stod för sin sak. jag hatar henne. hon behöver inte göra återbesök här nå mer. jag vill inte veta av henne, hon bryr sig alldeles för mycket i vad alla andra tycker. I hate that

sovmorgon är underskattat. jag älskar sovmorgon. men samtidigt mår ja illa av sovmorgon, den förstör min dag. jag sover bort det som skulle kunna vara en bra tid att göra nytta. eller något roligt kanske till oh med. men jag sover, inte imorgon, imorgon ska jag göra något bra. eller?