allt gör så ont, precis allt. det spelar ingen roll vad man tycker och tänker. det ska väl vara såhär nu ett tag, förmodar jag. allt ska göra ont. men det känns ju som att det aldrig kommer gå över. aldrig. man säger saker för att det ska göra ont, bara för att det gör så ont i mig. det är lättare att försöka vara elak nu när jag inte får vara kär i dig.

vissa flickor tror jag inte vet om hur dryga eller osmidiga dom är. eller så kanske dom gör det med flit. snacka om personklyvning. men jag har i vilket fall lärt mig att har en kille flickvän betyder det HANDS OFF, men det tycks inte alla veta. oförståerligt för mig. men nu har jag ju inget att säga om det, eftersom jag inte mer är någons flickvän. just nu känns det så obekvämt och ja rakt ut sagt hemskt. vad ska man göra?

jag vill inte bry mig så som jag gör.
jag ville ju faktist också det här
på ett vis.
men det svåra är att lära sig leva såhär
vara ensam igen, singel vad är det?

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

hur gör man?
/carolin