dagen idag har jag spenderat mestadels hemma, städandes och slöandes. ont i tänderna har jag haft oh spilt mjölk i min säng har jag lyckats med. ett helt GLAS! så jag fick slänga in mitt täcke i tvättmaskin. en sväng till ICA blev det, sen stannade jag hos svärmor för att lämna av hennes cigaretter. senare har mycket inte hänt, fram tills klockan 18 då vi tog oss ner till farbror Janne för att fira fröken Andersson. Andrea Ellinor Andersson, som dagen i ära fyller 16 år. vilket alltså betyder att jag verkligen inte kan vara 16 år fortfarande. något som jag själv skulle vilja leva kvar i, den tiden och lite därinnan.
när ska jag sluta förvånas av dina idéer och "hittpå". jag vet att det inte är utav illa mening, men du lär väl kunna förstå? man ska drömma och utföra saker, men när det tär på personer i sin omgivning så grymt. efter sex månaders plågan. ska det börja om igen? är det värt det då?
godkväll världen. sov gott
/carolin
Du måste låta honom göra det han vill.. Han måste få leva ut sina drömmar, även om det gör ont. Vore du inte så hemmakär kanske du skulle följa med, men nu är det inte hans problem att du inte klarar av att vara hemifrån och längtar hem efter några dagar borta. Och han kan inte ändra på sina drömmar och planer på grund av dig. Hur skulle det kännas att vara den som får en annan människa att ångra saker resten av sitt liv?
SvaraRaderaJag själv tänker ge mig ut på äventyr, men ingen ska då få hindra mig från att göra det jag vill. Ingen. Om kärleken är så pass stark så håller den. Inte för att jag har någon att hålla kär. Men jag har haft, och den personen har varit borta från mig under en längre tid, vi överlevde. Vi kraschade år efter det. Man måste acceptera varandra och låta den andre göra det den vill, för att den inte ska behöva ångra sig sen.
Så försök inte att stoppa honom, låt honom leva och göra det han vill. Han kommer ju alltid tillbaka.