jag vill också ha det där lilla speciella som vissa värkar ha. en känsla av att det alltid kommer hålla och att man går genom eld och vatten för varandra. kanske är det paniken av ensamhet som pratar igen. men är det inte vad alla söker efter? någon som håller en kär, som man kan hålla kär tillbaka.

men att träffa den man är "menad för" när man är 17 kanske är lite väl drömmande.

jag skulle vilja åka bort. men bara för en stund. till något spännande ställe där man kan bli sig själv igen. för jag tror jag tappat bort mig själv på vägen. vem är jag egentligen?
sara carolin andersson. sen då?
/carolin