ni som inte känner mig , eller sällan möter mig lär ju tro att jag är totalt störd och tappad i sjön. i princip allt jag skriver är deprimerande. känns det som i vilket fall. MEN jag har kommit fram till att jag är så jävla glad och just precis som min kusin säger : ett "flintroll" till vardags, därför - just därför lär jag få vara lite bitter och synisk ibland. eller ja ibland och ibland, det får jag väl vara hur tusan mycket jag vill. MEN, DET ÄR VÄL EN VÄRLDSLIG SAK!