jag vet att man inte ska slänga agg mot andra, men jag önskar ibland att det var tvärtom. att jag tog livet "lätt som en plätt" och inte tvärtom. jag gör mitt liv en hel del kompliserat med att fundera sönder det och oroa mig för ALLT. men sån är jag som människa. jag är den som tror att något ont ska hända om jag åker bort. att huset ska brinna ner varje gång jag är sist hemifrån. den som funderar på när nästa person som jag älskar ska tas ifrån mig. den personen som hällre ser världen i grått än i ljusblått. i vilket fall när jag lever mig in i mitt egna huvud. när jag har tankarna utanpå är världen även ljusblå för min del, men JAG är INTE den som ser allt i dedär ljusa molniga färgerna. kanske finns det en och en annan anledning till att jag är den jag är, både händelser och annat som gör mig till sån.

ibland skulle jag kunna ge mycket för att bry mig mindre. eller snarare att kunna andas utan den där oron som ligger mot mitt bröst och trycker stundvis. jag är en lycklig människa, det är jag. tro inget annat. men jag är inte den som gör och funderar sen. kanske därför har jag väldigt svårt att förstå mig på dem som lever utan beskymmer, eller snarare utan oro - i vilket fall vad som visas för oss andra.


de som tror att jag har allt under kontroll, att jag värkar låtas låssas som att världen ligger precis som jag vill i mina händer - där har ni motsatsen.
den jag är i en konstig, klumpig och kompliserad person.
och trots dessa många tokiga tankar och tokigheter är jag en lycklig person?
men sån är jag, en "enkel" människa.
/carolin