ibland blir jag osäker om man vill höra sanningen eller hällre lever i ovetandet. men att inte veta är minst lika smärtsamt som det där svaret man kanske får höra, fel svar. för det är ju just fel svar som man är rädd för. men samtidigt behöver man inte få fel svar. men vem sa att det här skulla vara lätt? det har ju aldrig varit det tidigare, så varför nu? problemet är att jag är rädd att jag hoppas för mycket. att jag får sota för det till slut.

men egentligen är det inget världsligt problem, jag överlever.
'men man kan ju alltid fortsätta hoppas.

nackspärr och sjuka hundvalpar. stackars hundungar! först Lennart och sen Barbro, "Lelle" piggna på'sig men stackars Babbsan spydde som en galning nu på kvällern. lite bättre blev hon men fortfarande hängig. småpluttarna. annars har fotbollen börjat på ny kula. känns bra. det funkade inte helt enkelt, det som var. gårdagen var trevlig, lite konstig film men endå rätt bra. I love you Filip Morris.
ikväll blev med grillat med mamsen & papsen. sen kom min vän hanna & tog bort lite tyngd på mina axlar. vi kollade på film, men pratade mest (hon somnade inte ens) hihi! så nu sitter jag här, eller halv ligger. börjar bli trött. ska bli skönt att sova.
/carolin