usch vad jobbig denna kväll blev. den gör ont överallt. man kan tänka sig att man skulle vara van efter 6 långa år

men plötsligt blir man 14 år igen. man fattar inget, utan allt gör bara ont. jag minns dina blå blåa ögon, ditt blonda hår, ja till och med din lukt. glädjen du medförde in i vart rum du for fram. ja vet inte om det bara är mitt minne, men jag minns dej bara som den glada pojken du var. som du är. därför vill jag INTE minnas den 15 juli 2004. men det är svårt att låta bli.

jag önskar att jag hade sagt det tusentals gånger innan. och jag hoppas du hör mig nu
- jag älskar dig