vilken knasig stund i livet det verkar vara, som student på högskolan. men de går ju ann. miljoner andra människor har ju klarat av de hela så varför skulle inte jag?

en kär vän ringde mig idag och vi pratade ut. tänk hur skönt den är. den sanna vänskapen. att man i alla lägen vet att man finns där för varandra, när man väl behöver någon. det är ren kärlek enligt mig. jag önskar aldrig att någon av mina kära ska må dåligt, men det känns skönt att dom kan ringa mig och att dom behöver mig lika mycket som jag behöver dom.

idag har fröken Holmgren förgyllt vår dag. först gick jag i skolan på förmiddagen, sen stannade jag hemma i sandviken för att somna på soffan till Oprah för att sedan åka hem till Årsunda för kvällern. Jag och clara hämtade alma och sedan dess har hon roat oss. egentligen skulle ju syster ha sovit hos mig i sandviken men hon blev sjuk så vi sover här istället hundarna och jag, eftersom jag imorgon och på onsdag förmodligen (man vet ALDRIG) spendera hela dagarna i skolan. nu ska jag skriva en dikt om makt, har inte riktigt bestämt mig för vilken sorts makt men ur en personlig synvinkel lär det bli. alltså en skoluppgift inget annat.

jag trivs som jag är. men jag behöver börja träna igen, kroppen lär få aktiveras. inte bara hjärnan.
/carolin