jag har märkt att min sjuka hemlängtan har försvunnit mer med åren. jag längtar fortfarande hem till mina nära och kära. men dendär paniken i att allt ska gå åt helvete om jag inte är hemma finns inte riktigt där som förr. rätt skönt lär jag säga. men som sagt jag är ju fortfarande mer hemmakär än vad som borde vara lagligt. men dendär ångesten alldeles innan jag åker, den kommer aldrig försvinna. sofie gav mig ett tips som faktiskt hjälper, tänka lite annorlunda. lite tvångsmässigt. man ljuger väl inte om man säger att jag är något av en hypokondriker när de gäller just det här.. men men, SÅN ÄR JAG

skulle kunna kidnappa (hundnappa) Dante, den yngsta av hundarna här på kennel Dewmist. han har verkligen charmat sig in i mitt hjärta. kommer sakna domhär galningarna, men skönt som sagt att få åka hem till mina egna galningar. nu ska jag vila en stund sen börja städa och plocka ihop allt. på återseende Västerås, it's been a pleasure