det finns mycket att skriva om. helst allt på samma gång. som de där om pojkar. han som är vän med mitt förflutna och inte vill ha mig. eller han som jag trodde var den för mig. jobb. famtid. ja allt sånt där. på något vis känns det jobbigt ibland att vara såhär mittimellan. inget känns som hemma. som en fast punkt. ena stunden längtar jag efter att bygga hus och få barn. andra vill jag krypa tillbaka till mitt flickrum i Åkra. och tredje nöjer jag mig med hur det är just nu. ibland vill jag rymma. ta mina hundar och dra. då kommer jag på att den fasta punkten är här. där jag mår bra. där mitt hemma är.